torsdag 16 november 2017

Det är så vackert

Jag börjar bli lite pirrig. På lördag ringer väckarklockan 5:00 för mig. Hanna hämtar mig, och tillsammans hämtar vi Nina. Sedan styr vi kosan söderut i landet. 
Jag försöker att inte ha för stora förväntningar, och jag har omedvetet försökt förtränga vad det är vi ska göra så att tiden inte ska kännas så  långsam. Allt är klappat och klart, men av någon orsak vill jag vänta tills lördagen med att berätta vad som är på gång. Kanske för att inte jinxa något, ifall något skulle gå fel. 

I eftermiddags när det var dags att hämta Elliot och Matheo lämnade vi bilen hemma som vanligt. Jag verkligen älskar att gå den där biten. Med Ossian i vagnen, och sen prata om allt och inget med barnen. Idag gick vi via hamnen på hemvägen, där är så vackert! En stackars båt är kvar där i vattnet ännu. Man märker att det inte är länge kvar tills vintern är här. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar