söndag 11 september 2016

Den där sista dagen som gravid

Jag hade ju gått öppen ungefär 4 cm i cirka två veckor. Jag hade fått två hinnsvepningar som inte gett resultat, trots mina 4 cm och väldigt mogen tapp. Jag hade gått några gånger på förlossningsförberedande akupunktur, fått fotmassage varje kväll, badat bastu var/varannan dag, städat, gått på stan, tagit alla chanser till trappor, studsat försiktigt på pilatesbollen och en massa annat för att försöka få igång förlossningen. 
Orsakerna till att jag verkligen ville ha ut honom var att jag inte ville bli igångsatt en tredje gång. Jag ville få uppleva en förlossning som startar hemma, och att vi åker in till sjukhuset först när förlossningen väl har startat. Och så var det viktuppskattningarna som pekade på en stor baby. Han beräknades väga 3,9 kg i vecka 38+3, och läkaren som gjorde bedömningen trodde inte att man vid Kokkola skulle vilja låta mig gå över tiden så mycket, utan troligen skulle jag bli igångsatt strax efter beräknade datumet. 

Så jag fick hem en kallelse till mödrapolikliniken den 12.9. Hela två dagar efter beräknat förlossningsdatum. Tisdagen 6.9 var jag till rådgivningen, och både jag och barnmorskan hoppades att det var sista besöket. Sf-måttet var på 37 cm, vågen visade +14 kg, blodtrycket var normalt, urinprovet visade lite protein, hjärtljuden låg som vanligt på cirka 135, babyns huvud var långt ner. Jag var så less på att vara gravid, för jag visste att jag inte hade många dagar på mig att föda honom som vanligt, eftersom det nu var mindre än en vecka kvar till besöket hos mödrapoli. Jag hade i princip gett upp hoppet om att förlossningen skulle starta av sig själv, men när jag ändå låg på britsen där vid rådgivningen frågade jag barnmorskan om hon inte kunde ge mig en hinnsvepning ändå. Jodå, det kunde hon. Hon sa att jag fortfarande var öppen 4 cm, och tappen till och med hade gått lite längre bak igen. Suck! Känslan av hopplöshet var stor resten av dagen! Gick ändå på stan efter besöket eftersom jag hade lite saker att fixa, och på kvällen hade jag de vanliga förvärkarna, som dock hade varit lite starkare sen söndagen. Men var på riktigt dåligt humör när jag gick och la mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar