lördag 17 oktober 2015

Ett erkännande

Nu ska jag erkänna en sak. Jag har haft ett stort beroende. Jag har varit en rökare. Jag har rökt varje dag. Men i somras bestämde jag att jag ska sluta. Jag har inte vågat göra det tidigare, för jag har varit så rädd för att misslyckas. Om jag skulle misslyckas, skulle jag aldrig ha vågat försöka sluta igen.
Men nu har jag varit rökfri i över en månad, och förvånas fortfarande över hur otroligt lätt det har varit. Vad är det jag har varit nervös för? Alla pratar om hur svårt det är, men det har varit busenkelt! Hade jag vetat det hade jag slutat för längesen.

Hur gjorde jag då? Har jag några bra tips för andra som kämpar med att sluta röka? Hmm, alla fungerar ju olika, och det finns ju olika sätt att sluta röka. Jag gjorde så att jag förberedde mig mentalt en vecka innan jag skulle sluta. Den veckan rökte jag mer än vanligt, för att riktigt få nog av giftet. När söndagen kom, den sista dagen, så rökte jag så mycket att det var en stor lättnad när kvällen kom och jag fick fimpa för sista gången. Jag hade ont i huvudet, halsen brände och jag ville aldrig mer se en cigarett! Så på måndagen var jag nöjd och förväntansfull, och kände att detta kommer att gå bra!

Bild: härifrån


Hur gick det då, hur var den första veckan utan nikotin? Första veckan var jag mest nervös för att få abstinensbesvär, men var kanske lite mer irriterad än vanligt bara. Jag svettades lite om nätterna (Öh? Varför det?) och kände att något saknades. Men inte en gång kände jag att jag ville ut och röka. Andra veckan började jag smått glömma att jag ens brukade röka.
Sedan dess har det bara flutit på som vanligt. Äntligen har jag sluppit den ovanan! Grattis till mig själv, och lycka till allihopa där ute som försöker sluta! Det behöver inte vara så svårt!


2 kommentarer:

  1. Wow! Super duktiga du!! :) fortsatt Lycka till i ditt nikotinftia liv! ;) Kram ♡

    SvaraRadera