torsdag 21 augusti 2014

Mina älsklingar

När jag steg morse kände jag direkt att detta inte kommer att vara någon bra dag. Jag var helt sjukt seg, ovanligt trött och pulsen steg så fort jag gick från ett rum till ett annat. Jag visste att jag måste plocka undan från golvet, och tömma och fylla i diskmaskinen (skulle ni ha sett det skulle vi förstå varför jag var tvungen). Försiktigt började jag på, med gossebarnen springande runt benen och runt hela huset. Plötsligt kom energin  som en blixt från klar himmel, och jag plockade, torkade och dammsög. Precis när jag var klar ringde Malin och bjöd in oss till deras. Jag har aldrig varit där ännu (och det är typ två månader sen de flyttade in, en kilometer ifrån oss *skäms*) så givetvis sa jag att vi kommer. Jag inspekterade huset och ååhade och ojade mig över hur fint de har det, och sen blev barnen sig själva, dvs skulle röra i allt! Riktiga vildingar är de, mina barn. Matheo har kommit långt i sin klätterperiod, så det tar två sekunder så står han på köksbordet. Elliot är ganska vild när han leker, han blir så glad och vet inte riktigt hur han ska uttrycka glädjen, så det blir ofta att han tjuter till av glädje och kastar leksaker omkring sig.

Hur vilda och tålamodsprövande de små liven är, så är de underbara! De leker så fint med varann, mer och mer för varje vecka. Det går ibland inte att göra annat än att sucka, skaka på huvudet och skratta åt dem!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar