fredag 21 juni 2013

Förlossningsberättelse

Allt började förra torsdagen, då jag skulle på sista ultraljudet. Efteråt bloggade jag och skrev om att jag fick "glädjande nyheter" eller nåt liknande, minns ni? På ultraljudet hade jag nämligen frågat om det var möjligt med en igångsättning innan beräknat datum (av privat orsak), och efter undersökning, som visade att jag var öppen 3,5 cm redan, sa de ja. Fick tid på måndagsmorgonen för igångsättning. Troligtvis hade jag ju ändå fött innan bf.
Då förstår ni att jag var nervös, otålig, och tyckte att tiden gick långsamt. Hela helgen väntade jag på att förlossningen skulle starta av sig själv, eftersom det på sätt och vis redan hade börjat, men nej då. Ingenting, fast vi gick promenad efter promenad, badade bastu, jag klippte gräset, åt massa ananas, vilade och städade.
Tidigt på måndagsmorgonen åkte vi in till bb.




 Fick ligga i ctg, blev undersökt, och till sist tog de hål på fosterhinnorna. Efter 1,5 timme hade jag ännu inga sammandragningar, så jag fick värkstimulerande dropp.



Var uppe och gå ett varv i korridoren, och fick genast flera värkar strax efter varann.





Fick genast lustgas, och sen en oxanestspruta. Sprutan hjälpte inte det minsta, och lustgasen fick höjas hela tiden för jag hade så förbannat ont.


Jag öppnades väldigt fort, och fick livmoderhalsbedövning då sprutan inte hjälpt, och lustgasen inte räckte till på långa vägar. Ljuvligt, smärtan försvann nästan helt i vad som kändes som 5 minuter. Sen var jag tillbaks igen med megavärkar, och runt halv 5 fick jag börja krysta. 17:01 föddes han, vår fina prins, hela 3940 gram och 51 cm. Alldeles röd, slät, och underbart söt. Vilken känsla att få upp honom på magen!


Fick duscha, och redan då stod jag och log åt mig själv i spegeln och tänkte vad duktig jag är, jag har inte ens ont. Lade mig ner igen och ammade för första gången min baby. Vi fick äta mat, och sen kom de in med kaffebrickan och cider att skåla i.

Jag sprack pyttelite, men fick inte ett endaste stygn. Lite öm var jag ju förstås, men det som gjorde mest ont efteråt var nog eftervärkarna. Har dem ännu, men de gör inte så ont längre. Jag känner mig nästan som vanligt, bara lite tröttare ibland.













5 kommentarer:

  1. ojj va ha liknar Bolliot ige på dehär sista bilden ;)<3 söta bolliot tolloiot junior!! :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske ha får heit Bolliot? ;)

      Radera
    2. hehe jåå he får ha noo!! :D :D /Nina

      Radera
  2. Det ryktas att du födde redan pga av att du inte ville föda i kokkola !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ryktas... Har folk så lite att prata om? Men, ja, det är EN av orsakerna.

      Radera