fredag 30 september 2016

Det går bra

I tre dagar har jag varit ensam med barnen på dagarna. Dessa tre dagar har gått över förväntan! I onsdags var ju stora barnen på dagis halva dagen, men annars har jag haft dem hemma alla tre. Vi har haft roligt. Vi har lekt, tagit en promenad och samlat färggranna löv, ritat, gjort en del hushållssysslor och kollat film. Idag är mitt enda mål att ställa fram kläder åt oss tills ikväll, för då ska vi på kalas. Hittills har vi varit en gång till mina föräldrars, och en gång till svärföräldrarnas med Ossian. Detta blir tredje gången vi åker iväg nånstans med honom så att vi behöver ta honom ur bilstolen (nån enstaka gång till stan har han varit också). 
Nu ska jag dricka eftermiddagskaffe medan han sover, och Elliot och Matheo leker. Ha en fin fredag! 


En suddig bild från i onsdags. 

tisdag 27 september 2016

Vardag som mammaledig

Imorgon är det dags. Ossian blir tre veckor, och det betyder att Lennarts pappaledighet är slut. Imorgon ska jag upp på morgonen och ställa mig själv och alla tre barnen, och så iväg och föra Elliot och Matheo till dagis. Jag håller tummarna hårt för att vi får en bra natt, och att jag inte behöver amma precis när vi ska åka iväg på morgonen. Sen tar vi en lugn förmiddag, jag och Ossian, och så hämtar vi storebröderna efter lunch.
Jag trodde jag skulle vara nervös över att bli ensam på dagarna igen, men det är jag inte. Visst, det kan bli lite svettigt om jag ska amma precis när mina stora killar behöver mig, men jag är säker på att det kommer att lösa sig. Ossian sover mest på förmiddagarna, är vaken 1-2 timmar på eftermiddagen och vaknar igen först vid 17-18. Blir det för mycket får han hänga med i sjalen, helt enkelt. Blir Elliot och Matheo uttråkade så packar vi ner baby O i vagnen och drar till parken. Eller röjer på bakgården. Krisar det ordentligt så får Blixten McQueen hjälpa mig en stund. Det här fixar jag. Jag tycker det ska bli riktigt kul att vara mammaledig igen! Såå stor skillnad på att vara hemma på sjukledigt under graviditeten, usch! Nu kan jag röra mig utan problem (foglossningen sitter faktiskt i lite ännu, men känner bara av den när jag ska lägga på mig skorna), jag blir inte yr, humöret är bättre osv. Jag skulle kunna rabbla upp en lång lista men ni fattar. Nu är jag mig själv igen, och kan leka obehindrat med Elliot och Matheo, ta hand om hushållet, gosa med baby och bara njuta. Åh så roligt detta ska bli!

De här gamla bilderna beskriver det jag ser fram emot under mammaledigheten.


Leka på bakgården



Gosa med katterna



Rita och pyssla



Baka och fika en del



Frukostmys



Tända ljus i höstmörkret



Leka 



Leka och gå vagnpromenader i snön


Baka pepparkakor

onsdag 21 september 2016

En massa kakor

Helt plötsligt har jag fått en stor lust för att baka. Sen Ossian föddes har jag bakat en tigerkaka, bröd, en morotskaka och två gånger chokladmuffins. Och det på bara två veckor. Sen har jag en massa äpplen hemma som jag tänkte baka äppelpajer av, och frysa in. Men det tror jag får bli morgondagens eller fredagens projekt. Och så tänkte jag eventuellt prova en nektarinpaj till helgen också. Oj oj, jag får nog bjuda in en massa kaffegäster, hehe. Nej men vi väntar som tur lite besök ännu denna vecka, så det jag bakar blir förhoppningsvis uppätet.


Recept på morotskakan hittade jag hos Carros blogg. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i morotskaka, men det är Lennarts favorit så tänkte att jag för första gången kunde prova att baka en morotskaka. Hemma alltså, i skolan har jag nog gjort en hel del av dem. 


Och så chokladmuffins. Min favorit efter cheesecakes. Dessa är så enkla, och alldeles för goda!



fredag 16 september 2016

Första badet

I förrgår badade vi Ossian för första gången. Ett enkelt bad i handfatet i badrummet, med duschstrålen sakta på. Oj, vad han njöt. Han tittade stort på oss, mamma och pappa, och andades lugnt. Så skönt med en baby som njuter av bad! Elliot var likadan, men Matheo gillade inte riktigt att bada när han var baby. Det var ju lite jobbigt när han skrek och spände sig och sprattlade vilt. Men kanske hade det med mjölkproteinallergin att göra, han hade ju ont i magen mer eller mindre konstant, stackarn! Men i alla fall, om några dagar är det dags för nästa bad för Ossian, då i badbaljan. Längtar redan!


Svårt att få fina, tydliga bilder när det är mörkt och har en baby som inte posar, hehe. 

Jag håller på att knåpa ihop min förlossningsberättelse. Det känns så mäktigt att skriva den, då allt ligger så färskt i minnet ännu. Det känns också så otroligt personligt, så jag tror jag ska spara den långa versionen för mig själv, och skriva en lite kortare åt er. Den kommer inom de närmsta dagarna, så håll utkik. 

onsdag 14 september 2016

En vecka gammal

Idag är det en vecka sedan jag blev trebarnsmor. Ossian har verkligen blivit en del av vardagen nu för oss alla i familjen. Det sägs ju att största omställningen är när man får första barnet. Då är precis allting nytt, man är osäker på så mycket och livet tar sig en helomvändning. När det är andra barnet går allt lättare, för det är inte längre nytt. Den största omställningen är väl att man har två barn som ska ha uppmärksamhet, när man tidigare kunnat lägga all fokus på det äldsta. Tredje barnet sägs mest hänga med, och så är det nog. Nu är det inte möjligt att helt dyka ner i babybubblan, för de två äldre behöver ju sina dagliga rutiner, de ska till dagis, de vill ut och leka osv. Nu har det ju bara gått en vecka, och trots att jag delvis är i babybubblan ännu och njuter av babygos och amning, så fortsätter vardagen som vanligt.



Igår hade vi hembesök från rådgivningen. Barnmorskan hade med sig vågen, i och med att Ossian nästan hade gått ner 10% av födelsevikten vid två dygns ålder. Det var därför vi inte fick åka hem efter den läkarkontrollen, utan läkaren tyckte att vi skulle stanna kvar ännu en tredje dag och ge tilläggsmjölk med tre timmar emellan. Men hur som helst så hade han gått upp lite mer i vikt till kvällen på dag två, så en annan läkare tyckte att vi visst kunde åka hem. Igår då på hembesöket så hade han gått upp 250 gram på bara fyra dagar, så mitt konstanta ammande har gett gott resultat! Allt såg riktigt bra ut med Ossian, navelstumpen satt fast pyttelite ännu, han har fin färg och verkar riktigt välmående. Jag själv mår också bra, inget extra alls.
På kvällen föll hans navelstump, så ikväll ska vi bada honom för första gången. Jag hoppas han gillar det, det är så mysigt när de ligger där i badbunken och är alldeles lugna och det syns att de njuter.


I förrgår var vi också på första vagnpromenaden, hela familjen. Vi gick i sakta mak till en lekpark här nära. Det var riktigt skönt att komma ut igen. 

söndag 11 september 2016

Den där sista dagen som gravid

Jag hade ju gått öppen ungefär 4 cm i cirka två veckor. Jag hade fått två hinnsvepningar som inte gett resultat, trots mina 4 cm och väldigt mogen tapp. Jag hade gått några gånger på förlossningsförberedande akupunktur, fått fotmassage varje kväll, badat bastu var/varannan dag, städat, gått på stan, tagit alla chanser till trappor, studsat försiktigt på pilatesbollen och en massa annat för att försöka få igång förlossningen. 
Orsakerna till att jag verkligen ville ha ut honom var att jag inte ville bli igångsatt en tredje gång. Jag ville få uppleva en förlossning som startar hemma, och att vi åker in till sjukhuset först när förlossningen väl har startat. Och så var det viktuppskattningarna som pekade på en stor baby. Han beräknades väga 3,9 kg i vecka 38+3, och läkaren som gjorde bedömningen trodde inte att man vid Kokkola skulle vilja låta mig gå över tiden så mycket, utan troligen skulle jag bli igångsatt strax efter beräknade datumet. 

Så jag fick hem en kallelse till mödrapolikliniken den 12.9. Hela två dagar efter beräknat förlossningsdatum. Tisdagen 6.9 var jag till rådgivningen, och både jag och barnmorskan hoppades att det var sista besöket. Sf-måttet var på 37 cm, vågen visade +14 kg, blodtrycket var normalt, urinprovet visade lite protein, hjärtljuden låg som vanligt på cirka 135, babyns huvud var långt ner. Jag var så less på att vara gravid, för jag visste att jag inte hade många dagar på mig att föda honom som vanligt, eftersom det nu var mindre än en vecka kvar till besöket hos mödrapoli. Jag hade i princip gett upp hoppet om att förlossningen skulle starta av sig själv, men när jag ändå låg på britsen där vid rådgivningen frågade jag barnmorskan om hon inte kunde ge mig en hinnsvepning ändå. Jodå, det kunde hon. Hon sa att jag fortfarande var öppen 4 cm, och tappen till och med hade gått lite längre bak igen. Suck! Känslan av hopplöshet var stor resten av dagen! Gick ändå på stan efter besöket eftersom jag hade lite saker att fixa, och på kvällen hade jag de vanliga förvärkarna, som dock hade varit lite starkare sen söndagen. Men var på riktigt dåligt humör när jag gick och la mig.

lördag 10 september 2016

Ossian är född

Onsdagen 7.9 kom han äntligen ut, vår lille Ossian! Eller "lille" är nog fel ordval, för han vägde nämligen 4770 gram och var 54,5 cm  lång! Så en rejäl klimp som låg och gottade sig i min mage. Jag fick min naturliga förlossningsstart, och min absolut bästa förlossning! Men mer om den senare.

Det blev två och ett halvt dygn på bb, men igår på kvällen fick vi komma hem efter en extra läkarkontroll. Vi är mitt i babybubblan, så allt annat får lämna lite åt sidan nu. Vi hörs snart igen.